Om mig

Den här bloggen tänker jag använda för att dela funderingar med dig.
Funderingar som dyker upp när jag följer samhällsutvecklingen i olika media, eller när jag läser eller lyssnar på någon god bok.

Några ambitioner att vara neutral har jag inte. De erfarenheter och kunskaper jag bär, kommer så klart att prägla mitt skrivande. Dessa har jag erhållit genom ett relativt långt liv. Ett liv som också varit en klassresa. En resa som för många av oss som gör den innebär att vi besökt många olika platser. Inte bara fysiska platser utan också rum där många olika värderingar möts och speglas. 

Jämställdhet, jämlikhet, maskulinitet och genus är ämnen som troligen kommer återkomma mer än annat. Detta då min klassresa handlat mycket om att lära om klass, kön och makt. Men också för att det är vad jag arbetat med och läst mest om de senaste fyrtio åren.

Efter att i många år arbetat med många olika saker, bland annat att motivera unga kvinnor och män att söka jobb eller utbildning, bestämde jag mig år 1988 för att själv skaffa mig en högskoleutbildning. Detta kom att bli det det program som då kallades för Samhällsvetarlinjen. Ämnen som jag valde som fokus, på min tid på Högskolan i Örebro, blev sociologi och kvinnovetenskap med nästa lika många poäng inom båda.
Kvinnovetenskap är väl det som idag går under beteckningen genusvetenskap.

1994 aktiverade jag mig inom dåvarande organisationen Manliga nätverket, som några år senare ändrade sitt namn till Män för Jämställdhet. Numera kallar de sig kort och gott för MÄN.
Åren mellan 2008 – 2014 var jag ordförande för riksorganisationen Män för Jämställdhet. Det tydliga könsmaktperspektivet som vi menade var viktigt på den tiden, ser jag inte av där längre.

1998 började jag mitt första professionella arbete med jämställdhet. Då på Länsstyrelsen i Örebro med projektet ”Pojkar, pappor, män i Örebro län”. 1999 fick jag chansen att påbörja ett projekt som instiftats av dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg. Projektet kom att heta Män och Jämställdhet. Slutrapporten, som gavs ut 2002, fick namnet ”Vill man ha jämställdhet?”.
Jag är väldigt stolt för att den rapporten fortfarande går att finna på Regeringskansliets webbplats.

Efter rapporten fick jag möjlighet till att bli delegationssekreterare i Delegationen för jämställdhet i förskolan. När dess rapporter överlämnat sitt slutbetänkande till Regeringen började jag återigen på Regeringskansliets jämställdhetsenhet. Där blev det några år med frågor om mäns våld mot kvinnor, innan jag slutade lite abrupt år 2007.

2007 – 2009 försökte jag arbeta med något annat. Något där mina kunskaper kunde integreras. Det blev då som informatör i Hallsbergs kommun. När sedan nya jämställdhetsutmaningar pockade på, sökte jag mig tillbaka till detta sisyfosarbete. Jag försökte en tid att arbeta på konsultbasis, men har alltid haft ambitionen att vara en del av den offentliga strukturen.

Jag fick möjlighet att återigen arbeta i ett projekt på Länsstyrelsen i Örebro, för att senare bli sakkunnig i jämställdhet på Länsstyrelsen i Östergötland. Efter det återigen Länsstyrelsen i Örebro som länssamordnare för frågor om det jämställdhetspolitiska delmålet att; Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

På hösten 2018 valde jag dock att lämna lönearbete och gå över till att gå in i pensionärslivets äventyr. För min del innebär det att jag är engagerad som verksamhetsansvarig på Örebro läns mansmottagning. Jag har också en del uppdrag inom HSB-rörelsen, på både lokal, regional och riksnivå.

När jag nu uppdaterar den här sidan om mig har jag återigen bestämt mig för att jag gillar det här med att dela mina uppfattningar om den verklighet jag befinner mig i. Ska försöka få till ett skrivande igen.

2025-08-12

Visningar: 585