Den internationella mansdagen och Biankas brev till mannen

Publicerat på 19 november, 2021

Den internationella mansdagen faller samma med den internationella toalettdagen. Är det en slump eller är det ett samband som någon tänkt igenom? Ja, inte vet jag då det finns mängder med påhittade teman som ska ”firas” vid olika tillfällen under hela året.

Under många år har jag varit kritisk till den internationell mansdagen. Inte minst för att det är en av många påhittade dagar som av någon anledning ges samma status som de internationella dagar som är stipulerade av FN. Till exempel den internationella kvinnodagen den 8 mars, eller den internationella dagen för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor den 25 november (som för övrigt har börjat kallas för Orange day av någon underlig anledning).

Nåväl nu finns den här och kan vi göra dagen till en feministisk dag där vi funderar över maskulinitet, genus och jämställdhet, så får jag väl anpassa mig. Fundamentalism är inte min starka sida. Det kanske är just den här dagen, den internationella mansdagen, som inspirerat mig till mitt lite mer regelbundna skrivande här på bloggen?

För det passar ju rätt bra, utifrån det perspektivet att jag just idag har fått samman mina tankar om de brev som Bianca Kronlöf skrivit till mig och alla andra män. Brev till mannen. Utgiven på Bonniers förlag i år 2021. Jag tolkar det som att de brev hon valt ut för boken är en sammanställning av brev till olika adressater. Men då vi män är olika, jag brukar själv kalla mig någon slags man, kan vi ändå ta till oss något från alla breven. Tror du på den gamla rollteorin så är vi inte heller som individ samma sorts man i alla de olika sammanhang vi befinner oss, så någon del av mannens olika roller kanske kan lyssna.

I boken framgår inte om Kronlöf är bevandrad med maskulinitetsforskning, eller kritisk maskulinitetsforskning som det också kan kallas, vilket så klart inte är ett krav för att ställa brev till oss män. Absolut inte. Det jag tänker på när jag ställer den frågan är att jag upplever Kronlöfs brev som adresserade till alla män. Jag tycker det är bra, men saknar att hon inte gav någon form av bakgrund utifrån ett teoretiskt perspektiv på frågan. T ex att hon förstår att det finns många olika maskuliniteter och olika slags män, där vi alla på olika sätt förhåller oss till en överordnad bild av manlighet. Någon form av hegemonisk maskulinitet. För när jag läser de olika breven får jag intryck av att Kronlöf kan det här, men tänker att det blir för krångligt att skriva det i just den här boken.

Jag har den hegemoniska maskuliniteten (jag vet att de flesta forskare och praktiker idag tänker att det finns flera hegemoniska maskuliniteter) som någon slags förklaringsmodell, till att breven riktar sig till olika grupper och individer av män. För mig framkommer det tydligast i det brev som är ställt till patriarkatet. Där blir det tydligt att Kronlöf riktar sig till alla som på olika sätt är en del av strukturen patriarkat. Den enda meningen som finns i det brevet är: Jag ska krossa dig!
För mig är det ganska hårda ord. Rent av maskulina.
Övriga brev i boken upplever jag sig riktas till enskilda män i olika grupperingar. Kanske blir de för mig alldeles för mycket individ i det hela. Men liksom organisationen MÄN tror att det börjar hos dig själv, för att få till en samhällelig förändring, kanske också brevens författare tänker så.

Kronlöf skriver i sitt förord att hon är förvånad och glad över reaktionerna på hennes filmade brev till Zoran Izmail. Hon är förvånad över den tystnad som männen i hennes bransch valde att inta officiellt. Att det inte backade henne på sociala- och i andra media. Så som kvinnorna gjorde. Hon blev glad för att, för henne, helt okända män skrev vad de själva skulle göra för att få andra män att reagera. Jag ska inte den här gången analysera varför jag tror det är på detta viset, som rumpnissarna brukar uttrycka det. Men jag tycker det finns en del försök till förklaring som vore viktigt att fundera över.

När jag läste boken första gången kände jag en förvirring. Jag sträckläste boken av nyfikenhet. När jag sedan lagt den åt sidan och lyft upp den lite då och då blev det klart för mig, att det kanske är så den ska läsas. Lägg boken på ett bord. Kanske bordet som finns där du tittar på TV, eller bredvid stolen eller sängen du brukar läsa. Lyft upp boken. Stoppa in ett finger på någon plats och läs just det brevet. Fundera en lång stund på vad just det brevet betyder för dig. Kanske inser du att hon skriver något viktigt som gör att du hamnar i en försvarsställning. Du vet det där; Inte alla män.

Kanske uppstår det en oro för att Kronlöf har något viktigt att säga. Kanske känner du rent av lite skam för att du vid något tillfälle gjort, eller inte gjort något som skulle leda till förändring. Ta tag i den känslan och gör något av den. Ta med dig dessa tankar och använd dem nästa gång du möter kvinnor och män och dra igång diskussionen om manssamhällets skadliga effekter. Skam och skuld är till för att hjälpa dig inse att något behöver förändras.

Jag tror att boken på det viset kan bli en start på att söka mer kunskap om din egen, såväl som den förändring som behövs i samhället för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och ojämställdhet ska förvandlas till jämställdhet. Bianka Kronlöf hade nog inte tid att ha med det där teoriavsnittet i boken som jag saknar så. För jag tror hon skulle kunna formulera det på likartat sätt som breven. Eller kanske blev hon avrådd från någon redaktör att skippa det tunga.

Jag tänker att i vi behöver fördjupa oss i vad patriarkatet är för något. Att resonera om vad genus- eller som jag föredrar att kalla det könsmaktsordnandet gör med oss. Män såväl som kvinnor blir en del av att återskapa mönster som vi inte är betjänta av om vi önskar jämställdhet. Dessa mönster kan förändras. Det har skett genom tiderna även om mycket kvarstår inom maskuliniteten. Den är rätt traditionell fortfarande.
Men – det kan också vara så enkelt som att den som aldrig har höjt handen för att slå en tjej, kvinna eller tant har andra sätt att upprätthålla sina manliga/maskulina privilegier? Jag tycker faktiskt att Bianka Kronlöf i sin bok visar på det, genom de här breven.

Så här i slutet, då ett blogginlägg inte ska vara för långt, funderar jag på hur brevet till patriarkatet skulle vara skrivet, om det skrevs idag. På den internationella mansdagen/toalettdagen.
Typ så här: Patriarkatet – Jag ska spola ner dina värderingar.

Träffar: 372