Liten ökning av fällande domar vid kvinnofridsbrott

Personuppklaringsprocenten för grov kvinnofridskränkning har halverats från drygt 30 procent år 2008 till 16 procent år 2017. Bristande personalresurser och en hög arbetsbelastning inom den utredande verksamheten bedöms ha bidragit till den minskande uppklaringen för grov kvinnofridskränkning.

Antalet anmälda brott med grov kvinnofridskränkning minskar, vilket inte tycks bero på att våldet har minskat. Däremot menar BRÅ att det snarare kan bero på hur det registreras vid anmälan.

– Tidigare var det vanligare att polisen vid anmälan registrerade brottshändelsen som grov kvinnofridskränkning, om brottet de åkte ut på skett i nära relation. Numera registreras brottshändelser i högre grad som det enskilda underbrottet, till exempel som misshandel eller olaga hot. Tanken är att senare under utredningen samla ihop dessa till en grov kvinnofridskränkning i de fall det är aktuellt, säger Lisa Westfelt, utredare på Brå, när de idag släpper en ny rapport om grov kvinnofridskränkning.

Personuppklaringsprocenten för grov kvinnofridskränkning har halverats från drygt 30 procent år 2008 till 16 procent år 2017. Bristande personalresurser och en hög arbetsbelastning inom den utredande verksamheten bedöms ha bidragit till den minskande uppklaringen för grov kvinnofridskränkning.

När det blir färre anmälningar minskar också antalet fällande domar med grov kvinnofridskränkning. Trots detta finns det tecken på att fällande dom för grov kvinnofridskränkning ökat något under perioden 2008 – 2017. Från 51 procent till 57 procent. Att en större del av åtalen leder till fällande dom hänger samman beror på ett större krav på stödbevisning för enskilda brottshändelser. Åtalen för grov kvinnofridskränkning omfattar allt fler specificerade brottshändelser och fler typer av bevisning. Åtalen har därmed blivit färre men säkrare, utifrån att de i högre grad lever upp till kraven för fällande dom.

En fråga som uppstår i detta sammanhang är då vad som händer med de enskilda brottshändelserna. Om en kvinna utsätts för våld som ”den utredande verksamheten” inte upplever som så trovärdigt. Eller om personen, i sig, som anmäler brottet inte anses som trovärdig. Läggs då utredningen ner direkt? Och vad innebär detta för de kvinnor som är utsatta för kvinnofridskränkning, där utredarens tolkning är att våldet inte är tillräckligt grovt?

2019-06-14

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *