Att slå fast begrepp eller inte

Den här artikeln handlar inte om att kritisera skribenterna och politikern ovan. Artikeln har kommit till utifrån den frustration som kan upplevas när vi försöker vara en del i dialogen om ett bättre samhälle. Vilka begrepp ska vi använda och när behöver vi söka efter förklaringar för dessa?

Foto: Tomas Wetterberg

Under en något förvirrande rubrik beskrev Åsa Lindeborg varför hon är missnöjd med begreppet vänster. Jag är inte vänster, löd rubriken. I artikeln (https://www.aftonbladet.se/kultur/a/4qxArG/jag-har-slutat-att-kalla-mig-vanster)  förtydligas hennes misstro mot användandet av begreppet, då det inte så sällan handlar om en uppskattning i förhållande till något subjektivt. Lindeborg hänvisar bland annat till en undersökning som visar att 18 procent av det liberala Centerpartiets väljare definierar sig som vänster. Det Lindeborg i sin artikel önskar förmedla är att begreppet vänster inte längre står för vad det kanske borde innehålla. Lindeborg förklarar i artikeln att det för henne blir mer tydligt att beskriva hennes ideologiska ståndpunkt. Hon är socialist. Men vad är att vara socialist i dag?

Den nuvarande ledaren för Liberalerna, Nyamko Sabuni, har vid flera tillfällen resonerat på likartat sätt när hon deklarerat att hon inte vill kalla sig för feminist. Det räcker med att hon definierar sig som liberal.  Men vad är att vara liberal i dag?

I den liberala tidningen Nerikes Allehanda skriver Evelyn Shreiber i en ledarkrönika den 13 juli att ”Om smink ska ses som en kvinnlig befrielse eller boja, tvistar de genusutbildade feministerna”. https://www.na.se/artikel/evelyn-schreiber-nar-smink-ar-en-frihet-vi-maste-forsvara Artikeln i sig handlar om orättvisan i att Försäkringskassan har gjort en bedömning om att sminkning inte ska ”räknas som ett grundläggande behov för hygien” för en funktionsnedsatt kvinna. Detta i relation till att rakning av en funktionsnedsatt man är en självklarhet för Försäkringskassan.

På samma ledarsida i papperstidningen finns en artikel av Sofia Mirjamsdotter som hyllar att samtyckeslagen nu ska prövas i Högsta domstolen. En normerande lag som i allra högsta grad har som grund att en mängd genus- och lagkunniga feminister kämpat för dess tillkomst. En lag som Evelyn Shreiber tidigare utmålat som en lag som kommit till på grund av ”drivande intresseorganisationer påhejade av vänsteraktivister och många opinionsbildare” (https://www.dn.se/ledare/signerat/evelyn-schreiber-samtyckeslagen-blev-en-viktigare-seger-for-feminismen-an-for-kvinnorna/)

Åsa Lindeborg förklarar hur hon ser på begreppet socialist. Nyamko Sabuni har förklarat varför hon inte vill kalla sig feminist och hur hon ser på liberalism. (https://www.dn.se/nyheter/politik/nyamko-sabuni-jag-ar-garanten-for-att-l-inte-aker-ur-riksdagen/) Efter att ha skummat igenom Schreibers och Mirjamsdotters tidigare artiklar är det lätt att tolka deras syn på feminism. Schreiber tycks beskriva feminister som något som kommer från vänster och därmed per automatik inte är något att lita på. Samtidigt som hon i många artiklar lyfter fram kvinnors rättigheter. Mirjamsdotter har en mer resonerande dialog om de frågor som brukar kallas för feministiska. Men någon ”programförklaring” om vad de menar med feminism och liberalism har inte hittats. Det blir som läsare därmed svårt att inte göra en tolkning.

Den här artikeln handlar inte om att kritisera skribenterna och politikern ovan. Artikeln har kommit till utifrån den frustration som kan upplevas när vi försöker vara en del i dialogen om ett bättre samhälle. Vilka begrepp ska vi använda och när behöver vi söka efter förklaringar för dessa? Med stor sannolikhet kommer du som läsare av den här artikeln också göra en tolkning om min referensram utifrån din referensram. Det är nog svårt att inte göra på något annat sätt. Men det viktiga måste vara att vi med vår tolkning inte använder detta för angrepp. Även om vi kan uppfatta det som att skribenten/avsändaren använder ord och begrepp på ett vad vi upplever som aggressivt eller nedvärderande sätt.

Feminism, genus, identitetspolitik, jämställdhet, kulturrelativism, liberal, maskulinitet/mansnormer, mänskliga rättigheter, socialist, svenska värderingar. Det finns mängder med begrepp som används dagligen i texter och i argumentation. De används när vi lyssnar på föreläsningar, debatter, när journalister ställer sina frågor et cetera. Men menar vi alltid samma sak med dessa begrepp? Kan vi ens komma till en punkt när vi är överens om vad begreppen betyder? Det vore kanske ett sätt att slippa misstolkningar. I alla fall i just den debatten eller dialogen. Är det önskvärt att den som använder sig av begreppen ger en bakgrund till vad begreppet betyder för henne eller honom?

Kanske är det dags för en ”programförklaring”?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *