Vandring runt Fristadstorget

– en påminnelse om idén med Eskilstuna

Från Klosters kyrka leder den fyrfiliga Nybron över Stadsparken och Eskilstunaån.  På bron är det en strid ström med bilar. På gångbanan promenerar och cyklar människor. Alla på väg mot den del av staden som sedan 1771 gått under beteckningen fristaden. En beteckning som har sitt ursprung i att regeringen den 16 april 1771 beslutade att en fristad just här skulle locka män kunniga i att förädla den råvara som Sverige då, som nu, har så gott om. Nämligen järn.

Genom att öppna en möjlighet för hantverkarmän, utan vare sig mästarbrev eller deltagande i något skrå med maskulina yrken att komma undan från skatter för sitt arbete, skulle en ny stad skapas.

På den tiden var det säkert inte mer än en träbro som tog hantverkare med sina hästdragna kärror över bron. I dag är trafiken ganska hård och en får se sig för när Hamngatan ska passeras. Där i dungen vid sidan av gatan möter en bronsstaty av chefredaktör J. A. Selander upp. Här sitter den legendariska chefredaktören på Eskilstuna-Kuriren, mellan åren 1920 – 1963, i stol i formad som änglavingar.

Det sägs att J. A. Selander var en stark försvarare av rättvisa och demokrati, känd för sitt starka motstånd mot nazister. Människorna på väg in mot torget tittar inte ens åt statyn. De verkar inte ana symboliken när de spatserar vägen in mot stadens största öppna mötesplats. Fristadstorget.

Dagens torg är 12 300 kvadratmeter stort. Långt större än det var i slutet av 1770-talet. Det är pampigt att vandra runt torget. Se och lyssna på de människor som söker fristad i dagens Eskilstuna. Nu liksom då är dock inte alla välkomna. Kommunens nutida styre som huserar i stadshuset i torgets södra del, har nyligen beslutat att tiggare inte är välkomna i staden. Såvida de inte betalar för ett tillstånd för att be stadens invånare om hjälp. Ett tillstånd som kostar mer än flera dagars ödmjuka vädjan från besökaren från Rumänien.  

I bruset från brunnen, Ivar Johansson stora monument från 1942 som står framför stadshuset, vandrar några japanska turister med sina kameror. Den sixtinska madonnan i brunnens mitt lyfter ett barn mot skyn. Kring brunnskarets kanter följer fotograferna de tretton reliefer som skildrar ”Arbetets ära och glädje” under 1900-talets första hälft. Här finns tvätterskor, gruvarbetare och smeder i arbete, ett nyförälskat par, barn i skolbänken, fotbollspojkar, en man i dödsbädden, cykelutflykt där mannen har ett barn på styret i en barnsadel, en präst i predikstolen samt några beredskapssoldater på marsch.

Utspridda över hela torget står 40 gula cafébord med fyra stolar i samma kulör. En solig höstdag som promenerar många människor förbi. Inte så många som slår sig ner. Längre ner på torget står en ”food truck” placerad. Där erbjuds falafel för den hungrige och olika drycker för den törstige. Kaffet är inte det godaste. Att sitta där på torget och smutta skapar en känsla av att befinna sig på en plats någonstans i världen. Män i mörka kläder står i olika grupper och samtalar. Det arabiska språket, som numera är Sveriges tredje största språk, flödar runt borden.

Eskilstuna har under sin femhundraåriga historia varit en fristad för människor från många olika platser. Betänkt att ordet fristad är synonymt med ordet asyl, en plats eller ort där förföljda personer kan söka skydd undan sina förföljare, lär ha varit stadens måtto genom tiderna.

En äldre till synes svensk man går från papperskorg till papperskorg och plockar upp burkar.
Torget är fullt av kontraster. Kontraster i de beslut som tas inne i stadshuset. Kontraster i de klädstilar som presenteras av kvinnor och män på torget. Kontraster i fasaderna på de hus från skilda sekler som stoltserar runt torget.

På det största palatset vajar en röd fana. Det är en stor pampig byggnad i nationalromantisk stil med mycket vacker trappgavel i hörnet. När det skapades 1911 var det länets Sörmlandsbank som var beställare. Sedermera kom S-E Banken att ta över. Numera är det ABF, Arbetarnas bildningsförbund, som erövrat huset. Vilket påminner om att torget sedan den socialistiska arbetarrörelsen start varit en plats för folkliga demonstrationer. Exempelvis stod Olof Palme här på torget den första maj 1981 och uttryckte ” hur viktigt det är att vi i praktisk gärning upprätthåller medmänsklighetens och solidaritetens principer.”  Hur uppenbarar sig fristaden och solidariteten för människorna här på Fristadstorget i dag?

I dag pågår inte något demonstrationsmöte på torget. Ingen som talar genom mega- eller mikrofon. I stället rör sig många kvinnor och män runt torget i maklig takt. Runt torget förses de nya och gamla Eskilstunaborna med restauration som falafel, kaffe, tacos, kebab, asiatisk wok, grekisk mat, Spicy hot och en pressbyråkiosk som säljer korv och godis.

En lastbil från kommunen åker sakta runt torget. Brummar och doftar av biogaser. En kvinna och en man i arbetskläder kliver in och ut i bilen när de ska transportera alla krukor med sommarens blommor till vintervila. Samtidigt vårdare blomsterhandlaren med sitt magnifika torgstånd, ömt sina blommor i höstens alla färger. Ett par män har palaver i den stora välformade solsoffan samtidigt som de låter sina ansikten strålas av den starka solen.

Solen lyser starkt från sydost. Den speglas i den uppochnervända jättenålen som placerats där när torget moderniserades år 2014. Pin Point är namnet på den 1,4 ton tunga och 22 meter höga nålen i rostfritt stål. Ett barn leker med sin pappa. De springer runt, tunt, runt nålens huvud. Hela det jättelika rektangulära torget med sina byggnader från skilda sekler speglas i nålens huvud. Den lilla flock av gråsparvar och pilfinkar som letar smulor i gräsmattan bredvid blir som dubblerade i den konvexitet som basen av Pin Point utgör. De lila bussarna som där människor byter plats, blir så mycket längre i spegeln på Pin Point.

Olov Tällström, som skapat konstverket menar att han: ”Skulpturen fungerar som en markör på platsen. Den markerar Eskilstuna på kartan och sätter staden i ett större sammanhang i relation till omvärlden.”  

Vandringen runt Fristadstorget i Eskilstuna avslutas samma väg ut, som den som ledde in. Här står statyn Smederna. Smeder i arbete vid ett smidesstäd, är en hyllning som restes till stadens 500-årsjubileum. Tillsammans med reklampelarens bild på stadens speedwaylag Smederna, går tankarna till dessa större sammanhang. En kontext som också vara hur maskulinitet speglas i Eskilstunas själ?

Träffar: 306

Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

16 − åtta =